söndag 4 september 2016

Bockstensturen 2016 RaceReport

I måndags bestämde jag mig att köra Bockstensturen och på onsdag kom jag hem från jobbet med ont i halsen och dagen efter var jag sämre med täppt näsa också. Jag tog till alla tänkbara metoder för att bli kvitt eländet - ingefära, bikarbonat, bafusin, mycket vätska och sömn. Om det var alla kurer som hjälpte vet jag inte men på lördag morgon var jag mycket bättre, bara snorig! Andreas skulle inte köra så jag tänkte att om det blir för jobbigt får jag väl i värsta fall bryta och då kan han komma och plocka upp mig. Vi packade in allt i bilen och rattade mot Varberg tidigt för att hinna fixa med efteranmälan. Enligt startlistan var vi 5 deltagare i D30.



Solen sken och vinden ven, prognosen hade sagt uppehåll under dagen. Starten gick kl 11, ingen egen damstart i detta lopp. Elitdamerna stod i fålla 1 och 2 tror jag och övriga damer i tävlingsklasserna i fålla 3. Måste erkänna att jag inte kan referera så bra hur banan var, loppet pågick ju i en halv evighet så jag kommer inte riktigt ihåg vad som var vad. I början var det iallafall platt och lättåkt bra länge och efter det var det en hel del stigningar, grusvägar och relativt lättåkta stigar. Jag fegade väl på några ställe och klickade ur en fot och vid några tillfällen blev det stopp när någon framför inte klarade någon uppförsbacke. Inte en enda gång blev det kö trots att det var rätt så mycket folk överallt under första halvan av loppet. I några av depåerna var det dock väldigt trångt och svårt att komma förbi eller ta sig fram till drickautdelarna.

Fick tips av Henrik Öijer om den här snygga bilden! Foto: HallandsNyheter







Vid ca 60km fick jag en ny flaska av Andreas - lyx :)


Första halvan av loppet flöt på bra, sen började det regna. Till att börja med ett lätt duggregn och det var förvisso rätt skönt, sen öppnade sig himlen för en stund. Det blev så småningom uppehåll men stigarna var riktigt leriga, jag körde tillochmed fast i ett lerhål, fick hoppa av och slita loss cykeln.  Med 2.5mil kvar var jag helt slut och tycket nog att det hade räckt så, men ingen anledning att bryta när det är så "kort" bit kvar. Jag hörde Andreas ord eka i huvudet "ge aldrig upp, du vet inte om någon annan tvingats bryta eller har tröttnat". Så precis innan depå4 kom jag ikapp en D30åkare och en D40 som hade stannat för att fixa en punka. Det gav lite extra kraft att slita vidare, speciellt när Sanna (D30) sa att hon var helt slut. Jag kom i mål några minuter före Sanna och fick en stor kram och ett ännu större leende av Andreas när han sa "Du är 2:a!" Va! Vad har hänt med dom andra? var det första jag sa. Det visade sig sen att av de 5 anmälda deltagarna i min klass hade två inte startat. Är riktigt glad för att jag tog 2:a platsen och att det var för att 3:an inte orkade och inte för att hon fått några tekniska problem eller vurpat tex. Vann gjorde Anna Lundin.





Målgångstiden blev 5:18:45 och jädrar vad jobbigt det var.

//Y

2 kommentarer:

  1. Bra kört och alltid med ett leende på läpparna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så klart med ett leende, hur jobbigt det än är så är det ju kul :)

      Radera