måndag 4 juli 2016

RaceReport Ränneslättsturen 2016



Lördag morgon stack vi upp till Eksjö, regnet vräkte hela vägen dit utan uppehåll. Fram på Eftermiddagen när vi hade hämtat nummerlappar och inkvarterat oss hos våra mycket gästvänliga vänner slutade det regna och solen tittade fram.

Vi stack ut och väckte benen på delar av banan, den hade blivit riktigt blöt och stora djupa pölar var där många.

Starten gick klockan 11:05 för oss i tävlingsklasserna och som vanligt på detta lopp drog det iväg i mycket hög fart tills vi kom in på det första stigpartiet. Detta var min första start i H40 och ingen seeding så jag var förpassad till fålla 4. Redan efter 300m blev det tvärstopp då någon framför vurpade i trängseln, jag tror inte att jag ens körde 200m till innan samma sak hände igen. Efter detta var det till att försöka mosa på så gått det gick för att komma om så mycket folk som möjligt innan det blev singletrack.
Detta är för alla som inte vet lättare sagt än gjort i en masterstart utan startbacke som sprider fältet mer effektivt och där alla har pigga laddade ben. I år hade man i alla fall försökt skapa lite längre parti på dubbelspåriga grusvägar och traktorspår  innan det drog ihop sig till det som Ränneslättsturen egentligen handlar om.

Jag glömmer det varje år, ränteslätt är inte 78km flowig stig. Ränneslättsturen är full av rotig stenig stubbig teknisk stig och har också flowig suverän och riktigt läcker singletrack. Banan hade torkat upp bra och såg inte alls ut som dagen innan, nu var den tip top.

För mig kändes allt bra, det var såklart lite mer tungkört i år men det är lika för alla. Det dammade i gengäld inte särskilt besvärande. Jag hade bra flyt över tekniska hinder, brukar beskriva mig som usel på teknik men det tänker jag sluta med.

Efter ca 14km hörde jag ett för mig välkänt hallå vid sidan av spåret, det var Henrik Öijer som hade punkterat och stod och jobbade vid sidan av spåret, hur hinner du känna igen mig? Det vore trevligt att ses och växla några ord under lite lugnare förhållanden. Efter 28km seglade du om mig igen.



Det enda för mig riktigt negativa kom vid 48km då jag lyckades tömma bakdäcket på luft till 0.9bar (kollade efteråt). Detta gjorde resterande del av banan tungtrampad och försiktig över rotmattor och fick gå väldigt snällt i kurvor då jag flera gånger kände hur jag höll på att kavla av däcket.

Jag funderade såklart på om jag skulle tjäna på att stanna och fylla luft men bedömde att det var bättre att stanna i sadeln och försöka hålla min position så länge som möjligt. Jag är lite oerfaren på sånt och vet inte om det hade varit bättre att stanna. Jag fortsatte att köra om och blev inte omkörd vad jag minns. Det hade såklart varit kul att kunna gå för fullt hela vägen in i mål, inte för att jag hade mycket mer att ge men nog tyckte jag att lite av mina Enervit Preload som jag stoppat i mig dagen innan fanns kvar i låren.


Gäsp! Det var jag som cyklade, det var jag som skrev.




På det hela taget är jag en nöjd 182:a förlorare i totalen.
//Nilsson


2 kommentarer:

  1. Jag kände igen dig på snabbheten! Lånar bilden på mig till min blogg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snarare skiljer jag mig från mängden med min långsamma framfart, men tack!
      Gör det, var så god Henrik!

      Radera